Att Tiina inte har irländska eller amerikanska rötter måste förvåna alla som får glädjen att höra henne sjunga. Hon framför nämligen visorna så självklart att man bara kan anta att hon fått dessa länders rika folkmusiktradition med modersmjölken. Men i Tiinas fall handlar det alltså i stället om djup förtrogenhet med och en stark kärlek till denna musikskatt.

Tiina äger emellertid inte bara ett stort kunnande utan också en mycket vacker röst, på en gång lågmäld och innerlig, ljuv och vemodig, som jämte stor inlevelse i den säregna folkpoesin för dessa sånger till höjder, kanske bara anade på den gröna sagoön själv.

Men ingen människa är en ö och bilden vore inte hel utan den musikaliska inramningen. Här utgörs den av gitarr, irländsk bouzouki, bas och fiol, allt hanterat med yppersta skicklighet och lyhördhet. De genomtänkta arrangemangen fulländar bara intrycket att detta är "ny" folkmusik när den är som allra bäst.