John har varit med sedan 1989 på Westermans
i "Gamla stan". Hans ödmjuka, okonstlade stil
i kombination med de ämnen han behandlar träffar
alltid publiken mitt i hjärtat.

Han talar om företeelser i samhället som vi alla kan
se men inte är så medvetna om.
Ämnen som tas upp är t ex pensionärer i vårt
våldsbenägna och kostnadseffektiva samhälle,
politik i förhållande till reklam, flyktingars kulturchock
vid mötet med våra kvinnobilder.

Allt behandlas med stor respekt för människan.
Det man skrattar åt är inte individer utan förhållanden,
situationer och det absurda i tillvaron.

Han sjunger gärna en strof eller två för att illustrera
vad han menar. Bland annat framför han med darr
på stämman en kärlekssång i dansbandsstil för att
illustrera hur falskt det klingar när politiker talar om
kärlek och omtanke.

Vi säger som dom sa på Fristad folkhögskola:

Låt honom inte gå fri - boka honom